Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink som en litterär representation av den svenska minneskulturen kring det andra världskriget
Słowa kluczowe:
Svensk litteratur, andra världskriget, minneskultur, Förintelsen, kollektivt minne Inledning Den franske historikern och författaren Pierre Nora kallar de sista två decennierna av 1900-talet för minnesåren, och anser att det ökade intresset för historiska ämnen bör kallas för minnestidens ankomst (Nora 2001: 37–43). Dessa ord bör man förstå i samband med den tragiska historien på 1900-talet, med särskild tonvikt på två krig och brott begångna i ideologins namn. Nuförtiden är reflektionen som ägnas åt minnet ett vanligt förekommande sociokulturellt, tvärvetenskapligt och internationellt fenomen. Det uppstår fler och fler nya klassificeringar och distinktioner som gällerAbstrakt
The purpose of the article is to show the way in which Elisabeth Åsbrink’s literary reportage
Och i Wienerwald står träden kvar can promote and influence the creation of memorial images
concerning Swedish neutrality during the Second World War and Sweden‘s participation
in the global legacy of the Holocaust. In doing so, the analysis examines narrative instance
and identifies textual strategies that promote the spread of a certain form of collective memory.